Val-rörelse i praktiken

F som i Fotarbete

Med allt svettigare skjorta har jag cyklat runt i våra tätorter för att dela ut valinformation. Som politiker är man ju en van motionär, men det är nyttigt att fixa motionen också lite mer kroppsligt en gång vart fjärde år...

Förutom förbättrad kondition har jag på det här sättet upptäckt dels var flera av mina skolskjutselever (med ovanligare efternamn) faktiskt bor, dels lite av orternas karaktär. I Björnlunda stötte jag t ex bara på två hundar, som var ute och tränade dans - just det - med av en av mina f d elever. Annars var det oerhört mycket katter - och väldigt många som hette Eriksson! Där upptäckte jag också det väl dolda Ordenshuset, som jag annars mest hört talas om.

En svårighet man ständigt kämpar med är brevlådorna med texten "Ingen reklam". Ska man stoppa i där eller inte? Tänk om någon blir sur och inte röstar på oss bara för att vi inte respekterat "förbudet"? Hemska tanke!

Ibland finns ett tillägg: "... men gärna samhällsinformation", och då får man väl hoppas att mina trycksaker uppfattas just så - inte som propaganda! (På några lådor gjordes också ett uttalat undantag för IKEA-katalogen!)

Själv tycker jag förstås inte att det jag kommer med är "reklam" utan "samhällsinformation", som dessutom bara kommer vart fjärde år. Dessutom hade (s), som i egenskap av "statsbärande parti" oftast tycker sig ha tolkningsföreträde, redan stoppat i reklamförbudslådorna, och då ansåg jag att det kunde behövas lite balans...

Men när jag kom till (mp)-ledaren Helldén i Norrby, tordes jag inte annat än respektera hans lilla skylt. Undrar just hur han som statsvetare vill tolka det här med valmaterial. "Reklam" eller ej? Eller beror det på vilket parti som kommer med det... :-)

En ren tillfällighet eller...?

F som i Fotboll

En författare som jag fascinerats av på senare tid är Nick Hornby. På semesterresan hade jag med mig två böcker av honom, dels High Fidelity, som jag aldrig hann läsa ut innan skolstart och valrörelse blockerade all tid för sådant, dels Fever Pitch, som jag hann ta mig igenom.

Fever Pitch handlar om en hängiven Arsenal-supporters tankar under olika liga- och kvalmatcher. (Det senare ofta även i bokstavlig mening...)

Själv har jag aldrig varit någon fotbollsspelare att räkna med. När man bett mig ställa upp i lärarlaget för att möta elever ur avgångsklasserna har jag nästan känt mig lite smickrad - fast konkurrensen vid den uttagningen är ju sällan mördande...

När jag gick på högstadiet platsade jag aldrig i klasslaget, vilket förstås kändes bittert för en ung grabb. Fast å andra sidan var det förstås så att min klass vann skolturneringen redan som sjua(!), liksom i åttan, och när vi gick i nian, gick vårt skollag från Mälarhöjden - vilket till största delen rekryterades från min klass - till final bland alla Stockholms skolor! Det kanske inte var jag som var dålig... :-)

En annan sak som plågade mig som skolelev var att heta Wingård, att alltid få vänta till sist. Så behandlas vi som har namn i slutet av alfabetet!

Men att det där skulle spöka även inom fotbollen kändes som en nyhet. Dock, när jag som hastigast fick syn på Allsvenskans tabell efter 16:e omgången, hajade jag till. Längst ner, under nedflyttningsstrecket, fann jag Örgryte och Öster - t o m i rätt bokstavsordning! I toppen av tabellen givetvis - AIK!

Är det på samma sätt Arsenals framgångar under åren ska förklaras?

Petimeter eller petimäter?

F som i signum F (= språkvetenskap)

Svenskläraren i mig har det inte alltid lätt i politikens värld. Det gäller att välja sina "strider". För att inte göra sig socialt omöjlig får man ibland ligga lite lågt. I det läget kan man då iaktta hur andra går till storms mot skrivfel av olika slag...

En del anser visst att det är vi (svensk)lärare som bär ansvaret när våra f d elever inte stavar ordentligt, och visst kan jag köpa det. Till viss del.

Men riktigt roligt blir det förstås när (m) - i likhet med (fp) - skjuter in sig på den "slappa" skolan, som inte förmår lära barnen skriva ordentligt. På ett stort plakat i Gnesta centrum förkunnar våra nya moderater att eleverna minsann ska kunna stava till "regionaltågstation" (sic!), alltså en välfunnen lokal variant av den valaffisch där det annars brukar stå "gymnasium", om jag minns rätt.

Men så vitt jag kan begripa - och med stöd av allmänna skrivregler samt bl a Banverkets och Gnesta kommuns hemsidor - bör det väl ändå vara ett extra "s" i skarven mellan de sista två morfemen, eller hur? "Regionaltågsstation", alltså.

Att hänvisa till det märkliga "Svenska Fotbollförbundet" (sic!) som språkligt föredöme håller inte. Det svenska språksystemet fungerar naturligt så att ett s stoppas in i sista skarven när tre grundmorfem kopplas ihop:

småkakor - kakpåse > småkakspåse
skolböcker - bokhylla > skolbokshylla - eller kanske skolbokhylla?

Kanske dags att sätta ledande moderater i skolbänken igen... :-)

För det mesta orsakar inte skrivfel några egentliga missförstånd, men visst kan det hända. I mars hamnade jag på sjukhus med magsmärtor. En röntgenundersökning ledde då till att stark antibiotikabehandling mot blindtarmsinflammation sattes in. Men efter några timmar avbröts den. När jag undrade varför, förklarade man att det blivit ett "litet missförstånd". Remissvaret skulle lyda "ingen misstanke om appendicit" - men på avdelningen hade det först uppfattats som "inger misstanke..."!

Man får väl ändå vara glad att missen inte gick åt andra hållet. Då kunde ett sådant skrivfel ha handlat om liv eller död. Nu kunde jag i alla fall glädja mig åt att som svensklärare ha fått ett riktigt bra exempel på vikten av att stava rätt.

Undersökt och granskad

F som i Författarskap och Företagande

I valtider är det märkligt hur politikerna sätts under lupp. Man ska svara på enkäter från alla möjliga lobbygrupper, och alldeles nyss kunde jag läsa att jag i alla fall fick två "tummar upp" i Företagarnas analys av kandidaternas perspektiv på deras hjärtefrågor.

Min årslön och mitt bilinnehav har av SN bedömts ha stort allmänintresse. (Läste ni förresten att (s)-kandidaterna toppade inkomstligan och miljöpartisterna kör de mest förorenande bilarna. Redovisades i media alldeles nyligen...)

Så har vi fått veta att vissa lokalpolitiker som ansvarar för kulturfrågor sällan eller aldrig sätter sin fot på biblioteket - och i något fall inte ens har lånekort!

Mig tog man aldrig med i det svepet, och det kanske är tur. Min läsläsning sker oftast på engelska, och just dessa böcker köper min fru och jag oftast in när de kommit i pocket. A McCall Smith, J Grisham, E George, M Walters, P D James m fl bjuder på riktigt bra avkoppling.

Eller också lånar jag från biblioteket hem ljudböcker, som jag lyssnar på vid trädgårds- eller hushållsarbete. Problemet är bara att det på Strömmen knappt finns några sådana som jag inte redan lyssnat på. Den guldgruva jag upptäckt under senare tid är biblioteket nere på Nyköpings lasarett, där landstingsinvånare är välkomna att låna ur det mycket rikhaltiga förrådet - faktiskt utan lånekort! Problemet är förstås att jag så sällan har ärende dit ner...

Men lånekort har jag. Även för Flen, Nyköping, Södertälje och Stockholm...

SN skulle ha kollat upp mig i stället!

Andra sidor av fullmäktigejobbet

F som i Fullmäktige

Det är intressant att få pröva på olika saker i livet. Flyga luftballong, kryssa på Nilen och leda fullmäktiges arbete!

Men i rollen som KF-ordförande ligger mycket mer än att förbereda och leda förhandlingar. Att få representera kommunen ger en möjlighet att få möta nya människor i intressanta sammanhang - och kanske själv få hålla ett kort tal någon gång.

I söndags hade jag äran att få vara med och välkomna nya kyrkoherden Ann-Sofie Furegård Sandberg till Daga församling. Tidigare har det bl a handlat om nye landshövdingen (jan 06) och statsministern i anslutning till spadtaget (juni 06).

Men det som jag kommer att minnas mest är nog ändå vad som hände i samband med årets Gnestarevy. Vid premiären satt jag precis nere vid dörrarna i Elektrons B-sal, när Jenny Brixmark plötsligt kom in där nere och började prata med mig inför hela publiken: "Ja, Bo Wingård, jag kom så fort jag kunde, och nu ska det nog snart bli ordning på det här..."

Oklar över vad som väntade blev jag först paff och nästan stum, men hennes klädsel var tydligt à la Supernanny, och från scenen förklarade hon snart att hon fått ett nödrop från mig. Fullmäktigeledamöterna behövde disciplineras, och både morot (fikaraster) och piska (skämskuddar) delades nu ut till politikerna "Gert, Henric, Ingalill och Christer" i den sketch som följde.

När jag lite senare träffade Jenny i ett annat sammanhang, kom vi att samtala om det där med att "sista föreställningen" av en pjäs ibland rymmer lite av spexartade inslag som överraskning för skådespelarna. Vi bestämde oss för att i hemlighet iscensätta en liten kupp, så vid sista föreställningen väntade jag ute i foajén. När Jenny kom ner bakvägen fick jag ta hand om mikrofonen och kliva fram på scenen och på egen hand lägga ut texten om hur bekymmersamt det var att försöka leda KF...

Ganska snart kom Jennys lätt chockade fader Bengt Landin ut på scenen för att varligt leda ut mig igen och ge plats för de sista numren. Han var övertygad om att jag klivit in alldeles för tidigt med syfte att hålla någon form av avtackningsceremoni. Så småningom insåg han dock vad det var jag sa, att jag höll på att bädda för Supernannys entré, och med ganska snopet ansiktsuttryck dröp han in bakom ridån för att sätta på sig Westling-peruken ordentligt.

Bengt har skojat så pass mycket med många under åren, att det kändes helt rätt att få "ge igen" lite, och han blev inte mer sur över tilltaget än att det blev en Veckans ros i SN.

Sånt är man inte bortskämd med som politiker... :-)

Vadå "Gnestas Fblogg"?

Eftersom jag är den jag är, har det här med att starta en egen blogg varit en tämligen osökt tanke. Skriver gör jag lätt och snabbt, och i nätet kravlar jag regelbundet, både som lärare, som politiker och i många andra samanhang.

När Daniel Helldén (mp) för drygt ett år sedan lanserade sin sida, ville givetvis inte jag vara sämre. Men vad skulle min heta?

Ska man vara lite petig borde väl jag som kommunfullmäktiges ordförande ha större ”rätt” till att kalla min för ”Gnestabloggen”, men han var ju faktiskt först till kvarn. Så han får väl fortsätta mala på där bäst han vill... :-)

När jag funderat ett tag till, insåg jag så det självklara. Nästan allt som är en viktig, intressant eller rolig del av mitt liv börjar på bokstaven "F"!

Nej, fåglar har aldrig fascinerat mig - den genen fick mina söner - men däremot mycket annat:

familjen
Frejaskolan
författarskap - både andras och eget
fullmäktige
församlingen
frågesport
frimärkssamlande
floorball (innebandy)
fotografering (Mina barn kallar mig papparazzi!)
ferieluffande
freestylelyssnande (på böcker mest)
F-avdelningen på biblioteket (språkvetenskap)
fiskar (i vårt akvarium)...

Ja, listan kan antagligen göras ännu längre, men då blir det rätt krystat. Det här täcker ändå större delen av min privata tillvaro, så på Fbloggen räknar jag med att kommentera tillvaron just ur den privata vinkeln - ge lite mer av human interest apropå det som möter mig.

För mer "officiella" kommentarer kring aktuella politiska företeelser hänvisar jag till min andra blogg, som jag snart startar parallellt med den här.