Fyrtio år på Freja - text 3 Mitt inlägg i Klarspråk

”Varför har egentligen Lärarnas Riksförbund varslat om strejk? Har man inte fattat att lärarna fått ett bra bud med fantastiska löneförbättringar?”

     Så tänker säkert många, som inte satt sig in i frågan. Men det finns olika lärargrupper…

Undervisningsskyldigheten

Arbetsgivaren har tidigare haft så pass insikter att man erkänt att alla lärare jobbar full tid – oavsett vad vulgärpropagandan från Åstorp och vissa insändare påstått.
     Klasslärare och övningslärare har då haft 29 lektioner/vecka, ämneslärare på högstadiet 24. Full tid i båda fallen, sas det.
     I budet sänks nu 29 till 26 – och ämneslärarnas 24 till… 24!?
     Bland högstadielärarna finns många som tidigare jobbat på mellanstadiet och kan jämföra. De jag talat med tycker inte att de jobbar mindre nu, trots att de ”bara” har 24 lektioner, för nu har de fler klasser, mer för- och efterarbete, betygsättning, etc. Är de till råga på allt t ex svensklärare, går det inte att jämföra på samma dag!
     Förstår du att högstadielärarna är upprörda?

Arbetsplatstiden

Det mesta av ämneslärarnas för- och efterarbete måste ske hemma, eftersom arbetsplatser saknas på skolorna. Schemat på högstadiet går inte att lägga så alla 24 lektioner ligger samlat, men i bästa fall kan tiden i skollokalerna begränsas så pass, att man får chansen att utföra jobbet hemma, vi den tidpunkt som passar en bäst.
     Den här friheten under ansvar – samt ferierna, då vi är permitterade utan lön! – är två av de faktorer som gjort att många fortsatt inom jobbet, trots att lönerna inte varit de bästa.
     Men nu kräver arbetsgivaren 34 timmars skolnärvaro! På så sätt ska vi samarbeta ännu mer än vi faktiskt – för att överleva – redan gör, tror de. Men var ska den gemensamma tiden ligga? Schemat styr oss ju, så att vi aldrig börjar eller slutar samtidigt!
     Klasslärarna, som till nöds åtminstone har ett eget klassrum att sitta i, där det mesta de behöver finns uppdukar, de klagar förstås inte lika högt.
     Förstår du att högstadielärarna är upprörda?

Lönen

Men då får väl högstadielärarna kompensation på annat sätt, tänker förstås du som har läst så här långt. Icke då!
     I slutbudet höjs nu främst lågstadielärarnas slutlöner upp till adjunkternas nivå. En fantastisk uppvärdering, som också i hög grad är befogad i den mån den tidigare låga lönen berott på ringaktning för arbete med yngre barn eller speglat undervärdering av ett kvinnodominerat yrke, något man inte helt kan bortse ifrån.
     Men i den mån slutlön ska ge en rimlig livslön, garantera att utbildningen har lönat sig även för andra än klasslärare, då har det blivit helt snett!
     I stället för att rätta sig efter de 100 % lärare som nu är verksamma, ska lönen enligt TCO anpassa efter de lärare som blir klara med sin utbildning först om några år!
     Tala om att be för sin sjuka syster! Vi är långt in på nästa årtusende innan dessa blir så många att lönesättningen behöver styras efter dem. Och då håller vi ”gamlingar” fortfarande på att betala av på våra gamla studieskulder motsvarande c:a 2½ år för lågstadielärarna och nästan det dubbla för oss ämneslärare!
     Lärarkollektivet har på fem år tappat närmare 20 % i reallön – men adjunkterna genom låglöneprofil ca 50 % på tio år!
     Förstår du att högstadielärarna är upprörda?

Utrotningshotade adjunkter

Går avtalsförhandlingarna igenom, leder det till att många kunniga och erfarna lärare försvinner. Några av oss blir förstås kvar ett tag till, bundna av hus och familj eller för gamla för att våga bryta upp. Men hur länge orkar vi?
     Vi vet redan hur tungrott det kan bli, när det saknas behöriga lärare på tjänsterna. Varje år har kaoset tilltagit! Tonåringarna låter inte lura sig av skolstyrelsens i sista stund inkallade ”barnvakter”.
     Vi ämneslärare på högstadiet har aldrig tidigare känt oss så övergivna, besvikna och sparkade som i höst. Varför ska vi överhuvudtaget fortsätta?
     Men nu när vi gått i strejk, är det för många av oss lika mycket i egenskap av föräldrar, för det scenario vi ser gör oss allvarligt oroade.

Skrämmande scenario

Gymnasielärarna har en god alternativ arbetsmarknad dit de försvinner. Ämneslärare på högstadiet, framför allt i städerna, tar över efter dem eller går direkt ut i andra jobb. Och vacuumet på högstadiet fylls av… Ja, vilka?
     Vem tar över? Fråga dina riksdagsmän och lokala skolpolitiker hur de tänker lösa det här!
     För du förstår väl nu varför vi högstadielärare är upprörda?

Bo Wingård, slöjdlärarson, lågstadielärarmake och – än så länge - högstadielärare