En ren tillfällighet eller...?

F som i Fotboll

En författare som jag fascinerats av på senare tid är Nick Hornby. På semesterresan hade jag med mig två böcker av honom, dels High Fidelity, som jag aldrig hann läsa ut innan skolstart och valrörelse blockerade all tid för sådant, dels Fever Pitch, som jag hann ta mig igenom.

Fever Pitch handlar om en hängiven Arsenal-supporters tankar under olika liga- och kvalmatcher. (Det senare ofta även i bokstavlig mening...)

Själv har jag aldrig varit någon fotbollsspelare att räkna med. När man bett mig ställa upp i lärarlaget för att möta elever ur avgångsklasserna har jag nästan känt mig lite smickrad - fast konkurrensen vid den uttagningen är ju sällan mördande...

När jag gick på högstadiet platsade jag aldrig i klasslaget, vilket förstås kändes bittert för en ung grabb. Fast å andra sidan var det förstås så att min klass vann skolturneringen redan som sjua(!), liksom i åttan, och när vi gick i nian, gick vårt skollag från Mälarhöjden - vilket till största delen rekryterades från min klass - till final bland alla Stockholms skolor! Det kanske inte var jag som var dålig... :-)

En annan sak som plågade mig som skolelev var att heta Wingård, att alltid få vänta till sist. Så behandlas vi som har namn i slutet av alfabetet!

Men att det där skulle spöka även inom fotbollen kändes som en nyhet. Dock, när jag som hastigast fick syn på Allsvenskans tabell efter 16:e omgången, hajade jag till. Längst ner, under nedflyttningsstrecket, fann jag Örgryte och Öster - t o m i rätt bokstavsordning! I toppen av tabellen givetvis - AIK!

Är det på samma sätt Arsenals framgångar under åren ska förklaras?