F som i Finkultur, Farsan och Frontalangrepp

Sista lördagen i april var minnesvärd. Först ett besök på Konserthuset, där två slagverkare och Erik Erikssons Kammarkör framträdde både var för sig och tillsammans, detta inom ramen för den "gröna" konsertserie vi följer. Några tongivande ackompanjatörer fanns inte, så allt var a cappela. För att hålla tonen hade var och en av dessa proffsiga korister en stämgaffel till hands på notstället. Den använde de flitigt. Med (förmodligen) perfekt gehör kunde de sedan räkna ut vilken ton de skulle klämma till med. Skickligt.
Körklangen var som väntat superb, men en del av de modernaste styckena - Uruppföranden! - upplevde jag lite som kejsarens nya kläder. Undrar vad sångarna tyckte innerst inne...


Så bar det av till Heron City med min 84-åriga mor och hennes gubbe. De ville se Farsan, som stundom var lite mer åt buskishållet. Från den ena kulturyttringen till den andra!

På vägen 57 fick jag strax efter avfarten mot Hölö plötsligt syn på en stor vildsvinsgalt vid vägkanten. Ögonblicket efter smällde det till rejält, men som tur var hade jag relativt låg fart, så krockkuddarna utlöstes aldrig och vi var mest chockade.
Egentligen ska man sitta kvar i bilen om man krockar med björn, varg eller vildsvin - läste jag lite senare på remsan vi använde för att markera viltolycka - men när jag klev ut för att kolla skadorna på höger fram, hade besten dragit sig upp i skogen igen, och jag såg ingen anledning att följa efter för att höra hur det stod till. Det fick någon med hund och gevär ta hand om.
Skadorna var omfattande, men jag testade att köra lite, och det verkade till att börja med okej, men närmare Mölnbo märktes det att lite första hjälpen behövdes, så av några vänner där tiggde vi lite ståltråd och silvertejp för att lägga ett första förband och kunde så sakta ta oss hem till Gnesta.

I perspektiv är vi tacksamma att det inte blev några personskador. Änglavakt känns det som.
Medan vår Colt fastnade på verkstad och blev riktigt uppfräschad, kunde vi ju sätta fart på vår "sommarstuga", som stått avställd över vintern. Ekonomiskt behöver vi därmed inte klaga - snarare tvärtom - för självrisk utgår /inte/ vid viltolycka, och utan att behöva hyra kunde vi därmed kvittera ut en rejäl stilleståndsersättning för över en månad!
Inget ont som inte har något gott med sig!