Fyrtio år på Freja - material 3

Tankekarta (mindmap) kring substantivet att fyllas i gemensamt i klassen

Fyrtio år på Freja - material 2

Ett exempel på buffertuppgift - Slingerbult

Fyrtio år på Freja - material 1

Instruktioner och frågesida från Stockholms-tävlingen

Fyrtio år på Freja - länkar

Här är länkar till några av de sidor som min bok Den ofrivillige skolledaren hänvisar till.

Klipp på Youtube, filmade av min elev Mikael Matikainen

Bandy Aid

Årsexamen på Ruskaby skola

Några omnämnda artiklar och rapporter

Jämställdhet på menyn (artikel i Lärartidningen)

Varför ständigt ny lärarutbildning? (Lärartidningen)

Det kan bara bli bättre! (rapport Gnesta kommun)

Två andra intressanta och nyttiga länkar

Bildspel Högertrafikomläggningen 1967

Free rice - glosträning m m

Fyrtio år på Freja - text 1 Inledande förklaring

Här i Väsby har jag gått och funderat på om det inte vore läge att skriva en bok som skildrar mina över 40 år på Frejaskolan. Det är ju en oerhört intressant utveckling jag fått följa under mina år där, både som lärare och skolledare - och som lärare igen!

Nu börjar den bli klar för slutredigering, men exakt vad den ska heta är inte klart. Kanske "Grundskolan bakom kulisserna", "Fyrtio år på Freja" eller "Den ofrivillige skolledaren"?

Helt klart är i alla fall att vissa textavsnitt inte får plats i boken, om den inte ska bli orimligt tjock - och dyr! Därför utnyttjar jag under november månad detta bloggutrymme för en del bonusmaterial, som den intresserade kan få ta del av. Hoppas jag lyckas göra det lätt att hitta!

Fyrtio år på Freja - text 2 Apropå Engelska för årskurs 1

Öppet brev till Lena Fejan Ljunghill, Lärartidningen/Svensk Skoltidning

I en artikel om undervisningen i engelska från åk 1 vid bl a Dansutskolan i Gnesta (28/84) skriver du så här:
   "Men fortfarande finns ett visst motstånd från mellanstadielärarna och framför allt från högstadielärarna.
   Lågstadielärarna tror, fast de inte vill säga det så öppet, att motståndet beror på att … högstadielärarna värnar om sitt eget akademiska ämne, som de är experter på. De tycker inte riktigt att engelska ska vara lågstadielärarnas bord. Om det här motståndet släpper kan bara framtiden utvisa." (Min kursivering)
   På Frejaskolans högstadium, dit Dansuts elever så småningom kommer, jobbar jag som lärare i Sv/En. När tidningen kom, tog jag förstås med stort intresse del av reportaget. Vilket alltså hade ovanstående citat som slutkläm!
   Vad menas? Jag och mina kollegor är helt oförstående!
   Denna höst undervisar sex lärare i engelska på vårt högstadium. Två av dessa är vikarier. En relativt nytillkommen bor inte på orten och är inte insatt i frågan. Kvar finns tre, som var med redan på den tid vdå debatten om att flytta engelskan till åk 4 fördes. Bl a hade en stadieövergripande projektgrupp i Sv tagit ställning för fler svensktimmar i åk 3, och då var även vi från högstadiet engagerade.
   Någon tid därefter fick jag höra talas om det nya försöket. Min första reaktion blev: "Vilka vingelpettrar! Här är vi överens om att få engelskan till åk 4, och så ska dom ha den till åk 1!"
   Men när jag fick direktkontakt med lärarna på Dansut och fick ta del av argumenten, upphörde min indignation.
   "Vilken genial lösning. Det ska bli intressant att följa!" blev min spontana reaktion.
   Två av oss på högstadiet har via egna barn följt försöket, alltså i egenskap av föräldrar, men vi har egentligen aldrig debatterat det gemensamt. Kanske borde vi ha gjort det, men som lärare tycker vi inte att det berör oss. Tanken är ju ändå den, att barnen ska kunna lika mycket - kanske mer? - när de kommer till oss i sjuan. Vi ser detta som en intern LM-angelägenhet.
   Döm då om min förvåning, då jag läser din slutkläm om var motståndarna till projektet finns att söka: Främst bland oss lärare på högstadiet!
   Vad är det för journalistik att återge halvkvädna visor, vilka kanske haft sin grund i personliga missuppfattningar och feltolkningar? Stämde de kanske med din egen uppfattning om högstadielärare? Är du medveten om att de antydningar du återger mycket väl kan bottna i attityder som du och dina kollegor varit med om att skapa under årens lopp?!
   Varför valde du att inte ta direktkontakt med någon av oss?
   Det känns olustigt att på detta sätt bli pådyvlad åsikter vi inte känns vid, åsikter som bidrar till att skapa onödiga konflikter mellan olika lärargrupper.
   Är du på allvar intresserad av att höra vår åsikt i denna fråga? Här är den:
   Det är viktigt att de som lägger grunden för engelskstudierna har en adekvat utbildning. Dessutom bör omsorg ägnas åt att få ett gott uttal redan från början.
   Denna inställning torde varken vara kontroversiell eller "motståndaraktig". De lärare det gäller har utbildning och tar sin uppgift seriöst. Varför skulle vi då vara "motståndare"?
   Skulle vi använda oss av det snobbigt akademiska argument som tillvitas oss i artikeln, borde vi ju agera för att få engelskundervisningen även på mellanstadiet avskaffad, eller hur?
   Men det kanske vi får läsa om i en kommande artikel?

Bo Wingård

Fyrtio år på Freja - text 3 Mitt inlägg i Klarspråk

”Varför har egentligen Lärarnas Riksförbund varslat om strejk? Har man inte fattat att lärarna fått ett bra bud med fantastiska löneförbättringar?”

     Så tänker säkert många, som inte satt sig in i frågan. Men det finns olika lärargrupper…

Undervisningsskyldigheten

Arbetsgivaren har tidigare haft så pass insikter att man erkänt att alla lärare jobbar full tid – oavsett vad vulgärpropagandan från Åstorp och vissa insändare påstått.
     Klasslärare och övningslärare har då haft 29 lektioner/vecka, ämneslärare på högstadiet 24. Full tid i båda fallen, sas det.
     I budet sänks nu 29 till 26 – och ämneslärarnas 24 till… 24!?
     Bland högstadielärarna finns många som tidigare jobbat på mellanstadiet och kan jämföra. De jag talat med tycker inte att de jobbar mindre nu, trots att de ”bara” har 24 lektioner, för nu har de fler klasser, mer för- och efterarbete, betygsättning, etc. Är de till råga på allt t ex svensklärare, går det inte att jämföra på samma dag!
     Förstår du att högstadielärarna är upprörda?

Arbetsplatstiden

Det mesta av ämneslärarnas för- och efterarbete måste ske hemma, eftersom arbetsplatser saknas på skolorna. Schemat på högstadiet går inte att lägga så alla 24 lektioner ligger samlat, men i bästa fall kan tiden i skollokalerna begränsas så pass, att man får chansen att utföra jobbet hemma, vi den tidpunkt som passar en bäst.
     Den här friheten under ansvar – samt ferierna, då vi är permitterade utan lön! – är två av de faktorer som gjort att många fortsatt inom jobbet, trots att lönerna inte varit de bästa.
     Men nu kräver arbetsgivaren 34 timmars skolnärvaro! På så sätt ska vi samarbeta ännu mer än vi faktiskt – för att överleva – redan gör, tror de. Men var ska den gemensamma tiden ligga? Schemat styr oss ju, så att vi aldrig börjar eller slutar samtidigt!
     Klasslärarna, som till nöds åtminstone har ett eget klassrum att sitta i, där det mesta de behöver finns uppdukar, de klagar förstås inte lika högt.
     Förstår du att högstadielärarna är upprörda?

Lönen

Men då får väl högstadielärarna kompensation på annat sätt, tänker förstås du som har läst så här långt. Icke då!
     I slutbudet höjs nu främst lågstadielärarnas slutlöner upp till adjunkternas nivå. En fantastisk uppvärdering, som också i hög grad är befogad i den mån den tidigare låga lönen berott på ringaktning för arbete med yngre barn eller speglat undervärdering av ett kvinnodominerat yrke, något man inte helt kan bortse ifrån.
     Men i den mån slutlön ska ge en rimlig livslön, garantera att utbildningen har lönat sig även för andra än klasslärare, då har det blivit helt snett!
     I stället för att rätta sig efter de 100 % lärare som nu är verksamma, ska lönen enligt TCO anpassa efter de lärare som blir klara med sin utbildning först om några år!
     Tala om att be för sin sjuka syster! Vi är långt in på nästa årtusende innan dessa blir så många att lönesättningen behöver styras efter dem. Och då håller vi ”gamlingar” fortfarande på att betala av på våra gamla studieskulder motsvarande c:a 2½ år för lågstadielärarna och nästan det dubbla för oss ämneslärare!
     Lärarkollektivet har på fem år tappat närmare 20 % i reallön – men adjunkterna genom låglöneprofil ca 50 % på tio år!
     Förstår du att högstadielärarna är upprörda?

Utrotningshotade adjunkter

Går avtalsförhandlingarna igenom, leder det till att många kunniga och erfarna lärare försvinner. Några av oss blir förstås kvar ett tag till, bundna av hus och familj eller för gamla för att våga bryta upp. Men hur länge orkar vi?
     Vi vet redan hur tungrott det kan bli, när det saknas behöriga lärare på tjänsterna. Varje år har kaoset tilltagit! Tonåringarna låter inte lura sig av skolstyrelsens i sista stund inkallade ”barnvakter”.
     Vi ämneslärare på högstadiet har aldrig tidigare känt oss så övergivna, besvikna och sparkade som i höst. Varför ska vi överhuvudtaget fortsätta?
     Men nu när vi gått i strejk, är det för många av oss lika mycket i egenskap av föräldrar, för det scenario vi ser gör oss allvarligt oroade.

Skrämmande scenario

Gymnasielärarna har en god alternativ arbetsmarknad dit de försvinner. Ämneslärare på högstadiet, framför allt i städerna, tar över efter dem eller går direkt ut i andra jobb. Och vacuumet på högstadiet fylls av… Ja, vilka?
     Vem tar över? Fråga dina riksdagsmän och lokala skolpolitiker hur de tänker lösa det här!
     För du förstår väl nu varför vi högstadielärare är upprörda?

Bo Wingård, slöjdlärarson, lågstadielärarmake och – än så länge - högstadielärare

Fyrtio år på Freja - text 4 Journalistsagan

En efterdyning av lärarkonflikten 1989

I samband med avtalsrörelsen 1990 såg regeringen sin chans att varaktigt rädda A-pressen. Med tanke på AB:s katastrofala resultat senaste året var panik på gång i lägret, och desperationen födde ett nytänkande av aldrig skådat slag.

     Presstödsutredningens betänkande var ju på gång, och i samband med det kom en statssekreterare på att koppla ihop tidningsutgivningen i landet med Fjärde AP-fonden. Därifrån skulle medlen tas. Tidningar i behov av stöd skulle i fortsättningen få lämna sina ansökningar till denna (S)-styrda institution, som sedan fördelade pengarna – inte efter några klara entydiga mallar utan efter en internt upprättad prioritering.
     Vad skulle nu tidningsbranschen säga om det här förslaget?
     Självklart skulle det bli kontroversiellt, särskilt bland stödberoende borgerliga tidningar, som befarade att de nu skulle bli godtyckligt och styvmoderligt behandlade. Deras ägare och anställda skulle säkert protestera, så det gällde att komma på ett smart sätt att förankra det hela opinionsmässigt.

Grafiker som språngbräda

Mona Sahlin, ny arbetsmarknadsminister, fick i uppdrag att ro det hela i land – på ett eller annat sätt! Det gällde ju att stärka A-pressens ställning inför det ödesdigra valet 1991, det insåg alla partistrateger.
     Journalisterna, vana att undersöka, analysera och avslöja, de skulle säkert protestera, det insåg hon.
     Grafikerna kunde också vara militanta men skulle förhoppningsvis se mer till Partiets bästa. De var ju i alla fall LO-anslutna och här gällde det Rörelsen…
     Med ny teknik var ju också hela deras yrkesidentitet hotad, det hade hon förstått. Fanns det inte tidningar som helt gått över till desktop publishing redan? Där fanns ju inte uppdelningen grafiker<>journalister längre. Alla var de tidningsanställda!

”Pressfolk”

Så kom då avtalsförslaget, kopplat till presstödsutredningen, med full uppslutning hos A-pressens ledning och – inte minst viktigt – grafikernas fackförbund!
     Även om vissa borgerligt röstande grafiker gnydde lite – liksom en del (S)-märkta av ren principiella skäl – så stödde ändå de flesta grafiker förslaget i en medlemsomröstning, eftersom det innebar så stora förbättringar för deras del.
     ”I fortsättningen ska beteckningarna grafiker och journalister inte längre finnas. Alla ska kallas ”pressfolk”, en beteckning som på ett elegant sätt sammanfattar tidigare grupper, helt i linje med framtidens krav”, förklarade Mona Sahlin vid en presskonferens.

Lika lön för lika arbete

Grafikernas ordförande framträdde också:
     ”På sikt ska ju allt pressfolk fungera som en stor lycklig familj, och då är det orimligt att inte ha samma slutlön”, menade han, stolt över att ha medverkat till detta historiska avtal, där denna princip äntligen slagits fast.
     ”För våra medlemmar”, förklarade han, ”motsvarar det minst tre löneklassuppflyttningar nu direkt. Lite mer för de äldsta. Men nu måste också arbetsbördan fördelas mer rättvist. Det är inte rimligt att vi grafiker ska producera mer text än journalisterna. Nej, lika lön för lika arbete ska det vara!”
     Det var bl a det förslaget innebar, menade han. Allt pressfolk skulle på sikt prestera lika mycket text per vecka. Dessutom skulle de finnas tillgängliga på sina arbetsplatser på samma tider, så det förtroendefulla samarbetet allt pressfolk emellan verkligen skulle kunna intensifieras. Det var därför han rekommenderat sina medlemmar att rösta ja till avtalet.

Journalistprotest

Att sen semestern skulle kortas med 1½ vecka protesterade i och för sig grafikerna emot, men den protesten var en stilla viskning mot de aktioner journalisterna drog igång. De var uppenbarligen inte nöjda med de generella 20 % på två år som avtalet kryddats med. Bland annat påstod de att de borde ha högre lön, eftersom de kostat på sig en längre utbildning.
     ”Men det gäller ju inte särskilt många. Flera har börjat sina tidningskarriärer som volontärer direkt på tidningarna. Därmed faller ju det argumentet platt till marken”, kontrade Mona Sahlin.
     Och grafikerförbundet höll förstås med.

Malm öppnar munnen

Men journalisterna, de tokarna, gick t o m ut i strejk för att bevara de gamla förlegade klyftorna mellan de båda grupperna!
     Nu blev Stig Malm återigen talför och fördömde deras agerande utifrån sitt LO-perspektiv. Han kunde minsann berätta hur odrägliga journalister kunde vara. Aktuellts Lars Adaktusson hade t ex antastat honom med frågor, när han kom tillbaka helt utmattad efter en ansträngande kamp med rödingarna i norr och inte orkade svara – och sen sänt hans tystnad i TV! Så skulle aldrig en grafiker bära sig åt.

Tidningen i skolan

På högstadierna var massmediekunskapen bortplockad från svenskämnet, men enstaka konservativa adjunkter brydde sig inte om de nya signalerna utan fortsatte i gamla hjulspår. Och nu fanns det färskt stoff för undervisningen.
     ”Som ni förstår, kära elever, är det bara en liten konservativ grupp pressfolk som håller på med dessa protester”, förklarade läraren för 8a. Tre av fyra parter i konflikten tycker det här nya systemet för presstöd är bra…
     Där avbröt han sig, för han fick plötsligt en kuslig känsla av att ha varit med om det här förut – fast tvärtom!
     Just det, lärarkonflikten förra året!
     Kanske höll han på att gå i samma fälla som journalisterna då, när man i tidningarna kunde få läsa djupsinnigheter som att tre av fyra lärarförbund stödde kommunaliseringen. För gemene man betydde det 75 %, men t o m redaktionens springpojke borde ha kunnat genomskåda och avslöja ihåligheten i en sådan formulering.

Partisk? Aja baja!

De enda som gjorde ett försök var Aktuellt, som lät göra en oberoende undersökning. Men det – och mycket annat – fick de skäll för i en ”vetenskaplig” undersökning från Journalisthögskolan, vilken hade som utgångspunkt att om det fanns två parter i en konflikt skulle de få lika mycket utrymme – annars vore det partiskt!
     På ytan lät det bra. Han hade själv vägrat släppa in strejkande journalister på sin lektion med hänvisning till att det ju inte gick att få några representanter för regeringen och grafikerna att ställa upp. (Behövdes det två olika, förresten? Han var inte säker på det.)
     Hastigt beslöt han avsluta lektionen sju minuter för tidigt. Han måste få tänka.
     Glatt skuttade eleverna förbi katedern, där han satt med huvudet i händerna. De var helt övertygade om att vårvärmen gett honom ett anfall av solsting.
     Scandinavian Star… Hur hade media behandlat den olyckan?
     Hade kaptenen och hans advokat fått lika stort utrymme som kritikerna? Borde de ha fått det? Hade det inte lite grann att göra med själva frågorna, med händelseutvecklingen? tänkte den luttrade adjunkten, som aldrig tidigare engagerat sig fackligt men i desperation över orättfärdigheten i avtalsrörelsen skrivit ett och annat inlägg för att försöka förklara för en oförstående allmänhet vad som var på gång. Det egna husorganet saknade nämligen kompetens och/eller intresse för att gräva lite djupare än vad de fackliga parterna lät meddela.

Lindeberg tycker till

Några veckor senare fick han ännu ett nummer av Pressens Tidning i sin hand. Där vräkte herr proffstyckare Jan Lindeberg ur sig både det ena och det andra om ”lärarnas förförelsekonst”.
     När den gamle adjunkten läst det, suckade han bara, la ifrån sig tidningen och beslöt sig för att i fortsättningen bara hålla sig till det läroplanen föreskrev, litteratur och rättstavning.
     I fortsättningen skulle hans elever kastas ut i livet helt ovetande om mediernas makt – på gott och on! Månne de blir lyckligare i sin okunnighet?

Bo Wingård

Fyrtio år på Freja - text 5 Jämförelse arbetsbörda

Fyrtio år på Freja - text 6 Inlägg i betygsdebatten

Här kommer en kopia på en insändare jag en gång skrev och fick publicerad:

Fyrtio år på Freja - text 7 Sång på lärarfest dec 1975

Sång vi framträdde med på lärarfest december 1975

Det i kursiv anger från vilken sång vi lånat melodin, fetstil vad som är temat

Byggnaderna

Det er et yndigt land

Det är ett fullsatt hus.

Det buktar sig snart utåt,

står pall för mycket bus

från halva Sörmlands ljus.

Här revs en gång en gympasal,

vars minne ögat fuktar.

Vi saknar var lokal!

Ja, det är Frejas kval…

34:an

Men då var det slut på gamla tider,

även Framnäs skulle bort.

Då fanns ingen eftertanke.

Kanske näsan var för kort?

Vilken tur att Lilla Boa liksom kyrkan lämnat plats!

Snart det kommer ännu värre tider…

Ja, det blir nog en strapats!

Vaktmästarna

Kalle Kulör

Bertil och Sven och Sven omigen

fixar allting som gått sönder.

Alldeles allen i pannlampans sken

går Mähl där och tänker på bönder.

Ja, dom klarar opp både nycklar och stopp,

för vaktmästarna kan allt laga.

Dom visslar en stump, dom fixar vår pump,

är tomtarna uti vår saga.

Kansliet

Weeping Mary

Is there anybody here like like our little Mary?

Call on her to help you and she’ll draw nigh :/

O-o-o, how we’d like to thank her!

Always nice and cheerful, when we would cry…

Skolvärdinna och fritidsledare

Pippi Långstrump

Här är vår skolvärdinna! Tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa!

Ständigt vill hon minna oss om hur det ska va’…

   ”Har ni sett att Pelle har varit borta ett tillfälle?

   Skärpning allihopa! Hur tror ni annars det ska gå?”

Här kommer Anna-Lisa! Tjolahopp…

Oftast samma visa, att ”bättre kan det va’!”

Könsproblematik

Gullegullan koko

Har ni tänkt på att kvinnornas år                       /Sju fem!/

bör firas mens på bladet står                             /Sju fem!/

Kom, vänner, och gör ett försök                       /För vem?/

för alla som trivs i kök                                            /och hem./

Gulle-Gullan och Gunnel, hurra                        /för dom./

Ja, Gunnel och Gunvor , så bra                          /ni kom./

Gunilla och Gudrun slår an                                  /ett G,/

fanfaren för dom med namn                               /på G!/

Kaffe och uppvaktningar

Happy birthday

”Happy birthday to you! Happy birthday to you!”

låter det om fru Bergwall, när hon sjunger sin trall.

Burken vittjar hon först, går sen släcka sin törst,

men vad gör alla andra, när som törsten blir störst?

Jackson

Jo, dom går till Jackson – hon kan fixa allt!

Tack till fru Jackson ifrån oss som annars svalt…

Rökning

Blowin’ in the Wind

Hur många bloss ska dom hinna att dra,

innan dom börjar förstå,

att Eva Lundqvist vill göra dom bra,

blott en del kollegor förmå,

att vårda miljön, att göra luften skön,

få kondis, bli kvitt allt stånk och stön?

På låg och mellan än värre det är

med ett enda rum, vilken pärs!

En snåljåp kan spara helt utan besvär

var kostnad för Glenn och Commerce.

Tag plats, andas in, och fyll sen lungan din

med frisk luft, som skärper ditt sinn!

Våran lillebror

Våran store Kent, han kan sluta han.

Ingen gör det så bra som han.

Sitta där, känna lukten!

Ja, det är rena sukten.

Vi förstår att fläkt är behov som Anders väkt.

Våran Christer är dock helt avgasfri.

Tobak brukar han spruta i.

Sätter först in sin prilla, innan han börjar dilla.

Tippar, vinner pris. Tar sig sen en ny repris…

Trafikproblem

Våran lillebror

Våran snälle Per, han kan köra han.

Ingen kör lika tufft som han.

Möjligen han Welander.

Detta ej sagt som klander.

Fräsigt åk med krut kostas på förutan prut…

Schema

Säg inte nej…

Kjell han pusslar med sitt schema.

Det är inte särskilt lätt.

Vi beundrar hans förmåga sätta alla lappar rätt.

Plötsligt ringer telefonen. Sansat svarar han ”Hallå!”

Någon sjuk! Tänk om ändå en vikarie man kan få!

Säg inte nej! Säg kanske, kanske, kanske!

En dag han inte mer käftar mot.

Säg inte nej! Säg kanske, kanske, kanske!

Alf Niska vikarierar utan knot.

Säg inte nej! Säg kanske, kanske, kanske!

En dag finns pärmen till Niskas hjälp.

Säg inte nej! Säg kanske, kanske, kanske!

Sven, sätt nu in den och Ranken i din KELP!

KommunalEkonomisk LångtidsPlanering

Help!

KELP* – Vad ska det här betyda?

KELP – Det är bara lyda!

KELP – Vi får försöka tyda KE-E-E-ELP!

SYO

Rule Britannia

Var är Britta? Ja, Britta, vad gör du?

Ber du lärarna att ge betyget 7?

Klassföreståndare

Rule Britannia

Var är Britt då? Med Tage syns hon visst.

Delat klassför’ståndarskap, kan det bli trist.

Skolbibliotek

Rule Britannia

Men Britt Tranqvist, är biblioteket stängt?

Ja, var torsdag. Säg, är inte det befängt?

Svartfot på besök

Gräsänklingsblues

Men det är måndag morgon,

och mitt huvud känns så piggt.

Jo, jag sa just det, att det är måndag morgon.

Jag går trappan upp med svikt

och smiter in helt kvickt,

skriver ner min dikt

och läser pendeltågstabellen sen…

Fringisar

Pepparkakeland

De komma, de komma var onsdagskväll en stund.

Ja, hurtbullar kommer från Blekinge och Lund.

På ELSI, på ELSI det blivit invasion

av Torggatsgettots lärare, som tränar kondition.

Idrott

Pepparkakeland

Dom kommer, försvinner. Säg, trivs dom inte här?

Är Tranqvist som basar alltför auktoritär?

Ja, omsättning har det nu blivit i hus D.

Vi lilla solen Eva-Britt snart saknar ska ni se…

Skolhälsovård

Vart ska du gå…

”Vart ska du nu, vår lilla syster?”

”Jo, jag ska segla dit mig lyster.

Kyssa, kryssa bort i slören

med min båt/get, som heter Sören.”

Hennes tvära min

skrämmer många glin,

som fått ont i magen.

Den är medicin

mot epidemin

uppå friluftsdagen.

Speciallärare

Högt uppe på berget

Högt uppe på berget finns ingen polis

men väl Sture Nilsson, vår egen milis.

Personligheter

Högt uppe på berget

Högt uppe på berget finns ock Göran Berg,

adjunktspeditören, en kille med… skägg!

Ur det kan han tala, ja mest i ett kör.

När andra är tysta han tutar och kör.

Bespisningen

Penninggaloppen

Och Ester satt vid spisens sken

och plocka opp från stickan klen

liten lapp (x 8), som skrivits på

med datum, signatur,

en halvt oläslig krumelur.

Det blir ej särskilt lätt

komma på vem av oss,

som har snyltat efterrätt.

Räkna skedar, räkna skedar,

som personalen har tatt i vacker hand…

I Nyköpings kommun man får

betala mera nästa år.

Kronor en, kronor två, kronor tre, kronor fyr,

kronor fem, kronor sex utan prut på ett spjut

som en tribut, om man vill äta här

god mat förutan allt besvär.

Gravad lax bjudes strax som entré av en fe

ur vår Esters köksarmé.

Ja kuponger, ja kuponger

är till bekymmer för hungrig som för mätt…

Snart slutar höstterminens kval

som alltid med båd’ regn och skval:

droppe en, droppe två, droppe tre, droppe fyr,

droppe fem, droppe sex, droppe sju,

men det gör väl inget nu, för snart det ringer ut.

Vår höttermin tar äntligt slut…

Sommarlov

… och julelov, det har vi snart.

Tänk ändå så underbart!

Visst är fröna och bark rätt bra,

men julelov vill vi ha!

Fyrtio år på Freja - text 8 Om Mirjam

Här följer det brev jag skickade till mina elever i 

samband med min yngsta dotters plötsliga frånfälle mars 2011.

Till mina elever i 7a, 8a, 9a, 9d och 9e

När ni kommer tillbaka från sportlovet är väl – får vi hoppas – de flesta av er välbehållna och ivriga att ta itu med skoluppgifterna igen, alltså så där som vi lärare alltid brukar vara… J

För min egen del är det nu inte riktigt så, och här ska ni få veta varför. Inte för att ni egentligen har med mitt privatliv att göra, men eftersom jag plötsligt kommer att vara försvunnen några dagar mitt i terminen kan det vara bra att ni vet varför, och jag tänkte faktiskt vara lite utförlig.

Början av sportlovet gick några dagar till rättning av NP. Läsförståelsedelen är nu mogen för avstämning med mina kollegor, och hälften av uppsatserna har jag skickat på medbedömning. Resten hade jag tänkt ta med, när vi på onsdagen skulle fara med flyg för att hälsa på min äldste son i Norge.

Min yngsta dotter, som var på besök hos sin pojkvän i Gävle, hade före helgen haft en släng av influensa, blivit piggare – och sedan sjuknat om. På tisdagen hade vi dock inget hört från henne, så allt verkade vara under kontroll. Fast när vi tidigt på onsdag morgon inför färden till flygplatsen slog på mobilerna, hade hennes David skickat ett SMS, som meddelade att hon kvällen före tagits in på sjukhus. Det gjorde oss i det läget inte särskilt oroliga utan snarare tvärtom. Nu var hon ju i riktigt goda händer, om det nu var så att hon blivit lite sämre.

Hade det handlat om en charterresa långt långt bort, hade vi kanske tvekat lite mer, men från Norge kan man ju alltid ta sig, om det skulle bli något allvarligare problem, så längtan att få träffa lille Jonathan, vårt första barnbarn, kvarstod. Därför klev vi på planet – som inte ville starta på utsatt tid!

Efter ett tag meddelade kapten att förseningen tydligen berodde på tät dimma över flygplatsen i Oslo. Inga som skulle dit fick starta förrän det klarnat upp. En kvart senare kom beskedet att ett litet plan med 11 passagerare fått problem och glidit av landningsbanan, som nu var blockerad. Och så dimma på det!

Bara att vänta, och efter ca en och en halv timme började vi fundera på hur det skulle gå med vårt anslutningsflyg. Då meddelades att vi fick slå på mobilerna om vi ville. Det var väl många som behövde komma i kontakt med folk som väntade på dem i Oslo.

Vi var mer angelägna om att få veta hur det stod till med vår dotter, och besked om det fick vi omedelbart via SMS från vår son, som varit i kontakt med sjukhuset: ”Hon är nedsövd och ligger med respirator. Avbryt resan och far dit så fort ni kan.”

I det läget ringde jag upp pojkvännen, men jag kunde knappt höra vad han sa, för i högtalarna meddelade samtidigt kaptenen att de som önskade avbryta resan skulle kunna få göra det. Det var ju högst osäkert när planet skulle kunna komma iväg. Gissa vilka som då ställde sig först i den kön!

Några timmar senare fanns vi på intensiven i Gävle, där vi fick följa vår dotters sista timmar fram till dess att en lunginflammation med en mycket aggressiv blodförgiftning som följd slutligt ändade hennes unga liv vid halv sex på kvällen.

Undrar om planet fick lyfta så snart vi kommit av? Vi är i alla fall oerhört tacksamma att vi hann finnas vid hennes sida de sista timmarna. Det hann inte vår andra dotter och den yngre sonen, som bor i Stockholm. De kom upp först vid åttatiden, och tillsammans fick vi då ta ett farväl av Mirjam, som gjorts i ordning av sjukhuspersonalen.

Gabriel, vår yngste son, berättade senare, att han börjat ana att ett dödsfall var på gång, när han fått höra om våra märkliga turer på Arlanda. Precis som i samband med de tillfällen då min far liksom min frus föräldrar avlidit hade nämligen omständigheter lagts till rätta på ett högst märkligt sätt.

Nu har det gått några dagar. Den första chocken har börjat släppa, men i gengäld är det en massa praktiska saker som behöver ordnas – begravningsförberedelser, kontakt med olika myndigheter, försäljning av hennes bostadsrätt i Göteborg – ja, listan kan göras lång.

Och hela tiden är det folk som hör av sig, vilket är väldigt positivt. Men det tar förstås tid, och utifrån det perspektivet får ni faktiskt finna er i att för tillfället vara lågprioriterade, för de uppgifter som jag nämnde ovan och som inte kan vänta är det i princip bara vi föräldrar som kan ta ansvar för.

Nu har jag varit lite privat. Hoppas du inte misstycker! I väntan på att jag kommer tillbaka följer här tre uppmaningar till dig:

• Var snäll mot de vikarier som kan tänkas dyka upp!
• Finn er snällt i att kanske jobba med andra ämnen än mina, när det är lektion.
• Glöm inte bort de arbetsuppgifter som vi påbörjat! Vissa redovisningar etc kan givetvis behöva byta datum, men den inbördes ordningen försöker vi behålla.

Men när jag kommer tillbaka i tjänst är jag inte privat längre, utan då har jag plockat på mig min yrkesmask. (Klarar jag inte det, bör jag självklart inte återgå i tjänst!) Därmed behöver du som elev inte fundera på hur du ska bemöta mig. I relationen till eleverna finner jag ingen anledning att ta upp det som hänt vår familj mer än så här, så jag förväntar mig alltså inga speciella kondoleanser från dig.

Du ska behandla mig likadant som vanligt. (Eller varför inte lite snällare?)

Bo Wingård, som fortfarande har fyra barn – fast på lite olika ställen…