F som i Fullmäktigeordförande

När mandatperioden nu går mot sitt slut, kan man konstatera att min uppgift som kommunfullmäktiges ordförande (KFO) har sina sidor. Både i min politiska och min mer privata blogg belyste jag nyligen några positiva sidor. För balansens skull kanske dessa bör kompletteras med en nackdel.

Just nu, inför semesterperioden, vet väl de flesta vilka tidsramar de har. För mig har det dock varit osäkerhet som gäller. När blir jag sommarledig från politiken? Vågar jag planera in resor och andra projekt?

Ja, sånt beror på om oppositionen yrkar på (minoritets)återremiss, en rättighet man har, om man anser att ett ärende inte blivit tillräckligt utrett. Då måste ärendet än en gång beredas i kommunstyrelsen, innan det slutligt kan klubbas i fullmäktige. Är det då ett ärende som brådskar, blir det min uppgift att kalla till ett sådant så fort som möjligt – även om det blir mitt i semesterperioden!

Nej, alla politiker behöver inte finnas på plats för att ett sådant extramöte ska kunna genomföras. Det finns ett system med ersättare, och givetvis har jag en vice ordförande, som kan rycka in om jag skulle bli akut sjuk. Men med det parlamentariska läget så jämnt som det är i Gnesta, förväntas jag som ordförande alltid finnas på plats, för i uppdraget ligger också ansvaret att förvalta ”ordförandes utslagsröst” vid lika röstetal! (Två gånger på sex år har detta hänt, båda minnesvärda tillfällen, som kunde vara värda en egen berättelse…)

Bland oss politiker är denna del av ordföranderollen en självklarhet – en naturlig följd just av att man sitter på ett mandat från majoriteten. Av andra, som är mindre insatta, har det ibland felaktigt tolkats som att en mötesordförande har lite större makt än andra, något som alltså är en sanning med modifikation. Min största politiska möjlighet att påverka ett beslut ligger i en tidigare fas, i kommunstyrelsen eller i förberedande gruppmöten dessförinnan. Då är jag inte lika tyst som i fullmäktige, där jag förväntas hålla mig mer neutral.

Men jag ska inte klaga, även om jag som ”livegen” inte kunnat planera sommaren riktigt som alla andra…