F som i Förvaltarskapstanken

Eleverna blir ibland irriterade på mig. Mina arbetskamrater också. De tycker jag är alldeles för petig när det gäller det där med källsortering. Sen Julle slutade jobba hos oss är det ingen som riktigt förstår mig, ingen som förstår min upprördhet när pantburkar knögglats ihop – ofta går det faktiskt att räta ut dem för att kunna ”pantanamera” – eller kuvert bara slängs bland vanligt returpapper. Att ladda in oanvända baksidor i skrivaren törs jag numer bara göra hemma, sedan en del av mina kollegor inte lyckades fatta vilken av sidorna de skulle läsa! (Lite korkat kan jag tycka!)

Även om det ibland blir mer av ett genomsnitt, så är jag naturligtvis aktiv i kampanjen ”Ett skräp om dagen”. Att bara strunta i skräpet och passera känns inte naturligt för mig, och promenadvägen till och från jobbet brukar jag kunna hålla hyfsat fri från skräp.

Fast ibland funderar jag på om jag inte går lite för långt i min miljöiver, t ex när jag tar av min dyrbara tid för att klippa loss plasttoppen på vissa tetror, vilka av myndigheterna sägs kunna gå odelat till grovpappersfraktionen. Pringles-bukar sågar jag självklart isär med en brödsåg, så metallplattan i botten hamnar för sig, och förr separerade jag alltid mjukplastetiketten från den lilla drickyoughurtburken min fru tar till frukost. Förmodligen är jag den ende i Sverige som lagt märke till att de två huvudkonkurrenterna för den produkten klistrat på etiketten från olika håll!

Men nu har jag fått problem. Mjuk- och hårdplast ska ju numer gå till samma container. Hur gör man då med brödpåsar av både plast och papper? Eftersom mjukplast förr skulle brännas, kunde man stoppa dem dit, men nu bör man nog skilja plasten från papperet!


I den lite större skalan försöker jag köra bil ekosmart – lärt av min dotter som fick undervisning på trafikskolan – och det känns bra att vara pionjär vad gäller system för att minska elförbrukningen i huset. Som komplement till braskamin, luftvärmepump och ”mjukel” med möjlighet till centralstyrd nattsänkning, tillkom i somras ytterligare en installation – en solvärmeanläggning (Intelli-heat vakuumsolfångare med dubbelglas) uppe på taket. Det var en utmaning att få upp den anläggningen, men nu har den börjat sin tjänst som sparbössa, bra både för miljön och ekonomin!

Är jag då ett föredöme när det gäller miljön? Möjligen i vissa små detaljer enligt ovan, men precis som de flesta andra i vårt moderna samhälle är jag fångad i en kultur av tärande på de ändliga naturresurserna - åker bil i onödan ibland, tar flyget till son och sonson i Stavanger och bor, sedan barnen flyttade ut, i ett alldeles för stort hus!

Men till skillnad från en del andra jag mött, har jag i alla fall vett att känna lite dåligt samvete för detta, så jag försöker hela tiden ta olika steg åt rätt håll. Jag trivs inte med att känna mig som en hycklare, när jag som politiker förespråkar ökad hänsyn till miljöaspekter av olika slag, och jag är angelägen om att få lära mig mer om hur allt hänger ihop. Miljöfrågorna är alldeles för viktiga för att bara hanteras av experter!

Gå gärna till min politiska blogg och läs mer om mitt perspektiv på miljöfrågorna!